Det gråa diset ligger som ett tunt täcke utanför fönstret. Den råa och blöta känslan tränger djupt in i märgen. Värken molar, kroppen känns öm, nästan halvtrasig. Dom gråa ullsockorna täcker både fot och ankel.
Värmer ljuvligt skönt.
Istapparna på husknuten har droppat ut, snön ligger som en sörja. Spraket, knastret och gnistret har ebbat ut. Vi går mot vårens första månad. Lämnar kyla och snö bakom oss. Inombords tänds ett ljus, likt det ljus som visar oss, att dagarna blir längre och längre.
Veden sprakar, ja, rent av fräser. Den gör sitt jobb, värmer både hus och kropp.
Dagar, när det grå känns lite extra grått, plockar jag fram min tanke. Tanken som kom över, en dag i början på året. När det tunga hopade sig likt en betongvägg, på väg att tippa över.
Tanken jag fick, att känna in ett ”dagens wow”.
Ett ”wow” utan dom stora bokstäverna. Som en bild, en tanke, en upplevelse, en känsla. Mitt ”wow” idag, ett samtal och stundande besök.
Vad är ditt ”wow” idag?
Allt det vackra 